Jag har ett starkt minne som hängt kvar. Min mamma sitter på sängkanten av furusängen vid fönstret och jag sitter i hennes knä med benen om henne och vaggas, vilandes med huvudet i hennes kupade händer. Sången sjungs och tids nog somnar jag. Rummet målades om grönt och blev matsal. Sängen målades vit, samtidigt som våra furudörrar på övervåningen målades vita. Mina föräldrars säng flyttades upp och jag växte upp. Det slog mig just. Det var ju precis där jag sitter nu, vänd bort mot fönstret. Ett annat fönster, men ändå.
Hur kan du komma ihåg detta? Du var ju så liten då. Du kom alltid till ro när jag vaggade dig och sjung.
SvaraRadera