torsdag 17 februari 2011

Fredagmorgon och jag borde gå till skolan nu.



SERIER



3 serier som inspirerar mig konstnärligt

Camille Aubry 
Jag hittade denna illustrationen av ren slump när jag var ute efter något annat. Jag attraherades av att bilden var en illustration i serieform och inte en uttalad serie, jag känner även igen mig i hur Aubry jobbar med pennan. Nu när jag går tillbaka och tittar på mina fynd blir jag sugen på att sätta mig ner och jobba med bilder på just detta sättet. Seriebildform. Det är ett gott betyg, tycker jag när dendär lusten väcks så till vida att man inte kan hejda den. 


Jan Stenmark
Liksom en del andra i klassen valde jag Jan Stenmark som konstnärligt inspirerande. Hans bilder får mig att släppa taget om mig själv och bara göra. Ofta är det i mitt kontrollbehov som en idé dör, tänk om den inte uppfattas så som jag menade? - Skitbra skulle Jan Stenmark sagt säger jag, också kör jag. Kanske kommer jag också till dendär punkten i livet där man inte behöver någons bekräftelse. Kanske är det det jag aldrig gör. 




Facebook som berättelseform/serie. Konstnärligt och pedagogiskt inspirerande. Det är många gånger som jag gör utgår ifrån något pedagogiskt när jag jobbar konstnärligt, och många gånger är min skapandeprocess pedagogiskt förklarad, även om den är mer invecklad i mitt huvud. Jag kommer ofta tillbaka till att berätta andras berättelser, och det är inte få gånger som bilder varit inblandade. Facebook skulle man kunna säga är världens största bildbank för människors vardag och icke-vardag som bibehåller lika många berättelser som bilder. Framför allt verkar bilderna i ett album som en väldigt pedagogiskt upplagd serie bilder. Vi är hela tiden med och uppdaterade, i text och bild. 



Seriestripar som inspirerar mig i mitt pedagogiska arbete. 

Askungen av Johanna Rubin Dranger
Jag gillar när man i skolvärlden arbetar med barnens samtid och kan verkligen se den nya askungen på plats i klassrummet. Hur hennes syster istället kommer i skymundan och ger barnen en annan bild av tidigare föreställningar. Något jag har lärt mig genom lärarledda gruppdiskussioner är att det finns många sidor av ett svar. Det gäller (enligt min uppfattning av en intressant diskussion) att vända på elevernas föreställningar för att eleven ska få syn på sina egna tankar de hade från början. Omarbetade berättelser är väldigt intressanta för de flesta har en relation till dem. 

Hyo Jung Ha 

Nedan skupltur/bok/serie/hantverk/berättelse/filmmanus hittade jag av en slump. Först förstod jag inte vad det var, och sen förstod jag att det för mig var det den var. Jag blev så nyfiken, ville vara där, bläddra, känna, ta mig in bland träden och tyckte att exemplet skulle vara ypperligt i skolan. Vad är en berättelse? Berättelsen jag får i mitt huvud när jag ser på ett verk triggar igång min attraktion för verket. Jag vill visa för eleverna att de skapar berättelser utan att det för den sakens skull är i form av 8 rutor med bildtext och en karaktär man får följa. Mina elever är berättelser. 



Till fredag (idag) ska vi ha gjort vår egen serie, utifrån workshopen vi hade i onsdags. Hade jag haft mer tid hade jag färglagt den. Se hur den blev i nästa inlägg. 

tisdag 15 februari 2011

Att: Malin & Emma (och alla andra som vill läsa mitt förslag)

I måndags fick vi i uppgift att individuellt komma med ett förslag till våra gruppers lektionsplaneringar. Sedan skulle vi presentera dessa i vår grupp och diskutera kring hur vi ska göra på Schillerska när vi tar oss an en kulturdag med deras elever. Det ingår även att lägga upp den individuella lektionsplaneringen på bloggen, här är min:


Workshopen har jag själv deltagit i tidigare men under andra omständigheter vad gäller tidsram och reflektion. 


Plats: Var som helst går egentligen bra, förutsatt att det finns utrymme för eleven att skapa en egen hörna, en egen plats i anslutning till gruppen. I en bildsal, på en gårdsplan, det spelar ingen större roll.


Hur: Eleven blir tilldelad ett objekt, slumpmässigt. Exempel på objekt är klocka, fotboll, Videoband. 
Eleven ska sätta sig in i och granska objektets betydelse, gärna genom dokumentation av föremålet i olika miljöer, för att komma fram till detta. När eleven känner sig klar ska föremålet plockas isär och återigen byggas ihop i en ny form. 
Eleven har 1,5 h på sig att dokumentera hela processen och arbeta med föremålet. Den sista halvtimmen går åt till redovisning av processen som lett fram till ett nytt föremål. 


Varför: Arbetsmetoden kräver att eleven reflekterar över processen och dokumentationen vilket för eleven närmre sitt arbete. Genom processredovisning får eleven ta ett steg ifrån processen och titta på den utan att vara i den. Lektionen belyser också hur associationsförmågan arbetar i berättelser. 


Material som behövs: Lika många föremål som elever. Olika sorters lim, nål och tråd. Elevernas eget dokumentationsmaterial, så som någon slags kamera, penna och papper. 

onsdag 2 februari 2011

Vad: Gallerisamling

HUR: En dag för att se sig om i Göteborgs gallerier. Jag besökte 7 utställningar, bla. den utställning som blev navet i konstbråket mellan Lars Lerin och galleristen Nils Åberg. Mors mössa besöktes, samt konstepidemin och götabergsgatans gallerier.


VARFÖR:
Gallerier går jag vanligtvis inte in i, det tror jag att det är många som inte gör. Man går förbi, ser att det hänger några tavlor där inne och på sin höjd kanske det är en eller två personer där inne i detta vita rum (som ser upptagna ut).

Kan man gå in här? Är det en affär? För vem?

1) Man kan inte gå in där.  Det är som en affär men inte för mig.

X) Man kan gå in där. Det är ingen affär, det är en plats för allmänehten.

2) Vi gick in där, vi köpte inget och ibland kände man sig bekväm. Oftast inte.

När man väl kommit förbi dendär känslan av att man är på fel ställe så kan man titta allt närmre på verken, som om det vore en konsthall eller ett museum som ställde ut verken. Men när jag går runt där tänker jag att jag nog hade sett annorlunda på verken om de ställts ut någon annanstans. Här finns det en prislista, vissa verk är redan markerade med en röd plutt, en markering för att det är någon som köpt denhär akvarellen för 345 000 kronor. 

När jag är på Galleri HNOSS (Konstepidemin)tänker jag att gallerierna för konstvärlden samman på ett sätt som även innebär att konstpubliken kommer närmre konstvärlden. Tyskfinska Mia Maljojoki ställer ut sin smyckekonst och på galleriet går utställningen under benämningen "Internationell smyckekonst". I detta avseendet är gallerirunda väldigt tacksamt. Man vet inte vilken inspiration man söker, man går in och hittar något nytt. När vi googlar för att bli inspirerade vet vi oftast på ett ungefär vad vi söker, men att gå på gallerirunda utan att känna till konstnären är som att gå in i en biosalong utan att veta vilken film du ska se.

Jag känner att jag får vara där på galleri HNOSS och funderar över om det har med konstverken i sig att göra? Är det för att de är inbjudande, taktila och stämmer överens med en färgskala jag attraheras av? Kanske är det också för att rummet är litet, huset snett och vint och för att väggarna luktar lite.

När jag går på museum har jag betalt för att få komma in. Jag känner mig välkommen när jag själv betalar för att få vara där inne bland verken. Jag går väldigt nära verken och det finns ingen anledning att hålla igen på vad jag tycker om dem. I gallerierna håller jag mig tyst, jag uttalar mig inte högt om vad jag tycker om det jag ser. Situationen påminner om när man går in i en liten butik och det visade sig att allt var fult och ointressant därinne. Viktigt är det att ta med sig detta till sina elever. Jag kommer definitivt ta mina elever på en gallerirunda för att belysa frågor kring det jag tagit upp här. Vem har tillgång till konstvärlden och av vem utgörs konstvärlden egentligen?