04.50 klev jag upp i morse, förkyld och jävlig. Men det är mysigt att gå upp innan grannarna. Då ser man gradvis hur fönsterna tänds in mot gården. 06.05 gick vi sömniga mot tåget och nu efter diverse förseningar och nysningar är vi framme. Folket på tåget är nog glada att slippa höra på mig, snörvel snörvel.
Det är höst här i Sura. Mer än det var i Göteborg när vi lämnade stan i morse. Tänk att man kan resa i tiden på det viset. Med ett x2000 går tydligen allt. (med förseningar) Sitter här och tänker på Susannes frågor från i veckan. Det är sånadär frågor som man inte bara svarar på rätt ut, man förväntar sig av sig själv att man har ett svar och så när man ska skriva ner sina tankar så är det med viss eftertanke. Tycker jag verkligen såhär?
(Kanske är man lite arbetsskadad efter den mycket givande dagen med Ann S. Pilgren om Det sokratiska samtalet.)
- Hur utvecklas lust att lära i bild?
Vi har under Susannes workshop fått sätta ord på vad bildämnet är för oss och hur man gör det till detta, om det inte redan är så. Innan vi i grupp fick skapa lektioner i bild diskuterades olika teorier och jag måste säga att jag i nuläget har väldigt svårt för teorier om bildämnet. Teorier som ramar in hur någon har tänkt eller forskat fram att något går till på bästa sätt. Detta ramverk hindrar mig, nästan som partipolitik. Tycker jag som just dem, eller håller jag med om något från varje teori och skapar mig en egen uppfattning utefter detta? Jag tror nog på det senare, annars hade jag inte känt mig hindrad av teorierna, det skrivna ordet. Därför lutar jag mig inte aktivt på en teori när jag svarar på denna fråga. Jag tror att lusten kommer inifrån, utifrån, ovanifrån och underifrån. Jag kan i nuläget bara ge ett exempel utifrån egna erfarenheter och upplevelser, så jag utgår ifrån min egen lust. Jag hade den innan jag såg mina föräldrars intresse för konst i olika former. Den hölls vid liv av min omgivnings medverkan i mitt bildskapande. När jag gick en utbildning på Stenebyskolan kom ytterliggare lust, och detta vill jag säga ovanifrån, alltså av mina ledare, lärare, inspiratörer. När jag fått verktygen för att se, på Steneby gick jag tillbaka till mig själv och upptäckte en lust för att ta reda på vem jag är, vad jag gör, vem jag kommer att bli och vad jag kommer att göra. Lusten stod alltså inte still utan utvecklades ytterliggare ur min historia, en sån som vi alla har men som ser olika ut.
- Vad kan identitetsskapande betyda och hur utvecklas det genom arbete i bild?
Jag kom direkt från Kulturstudier till Lärarprogrammet, och är sen dess väldigt intresserad av identitetens omvandlingar, historiskt och medialt/visuellt. Både identitetsskapande och omvandlingen i densamme handlar om att finna sådant som omformar det som redan finns. Bilden är en uttrycksform, en portal för kommunikation mellan det ursprungliga jaget och dennes miljö. Det är min tro att det på vägen där emellan sker ett identitetsskapande, där eleven i bildsalen skapar sig en uppfattning om vem han/formar sig till den han/hon vill vara.
- På vilket sätt kan lärandeteorierna ge dig vägledning i utvecklingen av ditt eget förhållningssätt i lektionsplanering.
Jag utgår främst ifrån eleven och vad den behöver för att få den där sporren till att vilja gå ett steg längre, för att kunna utmana sig själv och inspirera sina kamrater. Teorierna säger olika om vad just detta något kan vara. Lärandeteorierna handlar mycket om värdegrund, för mig. Vad som är rätt och fel och hur man behandlar sina elever utifrån rollen som lärare. Det gäller alltså att jag främst litar på mig själv när jag väljer vad jag tar in i min undervisning. Litar jag inte på mig själv kan jag tro på vad jag än läser. Men med det menar jag inte att teorierna inte är direkt användbara. De är förhållningssätt som man kan luta sig tillbaka på när man för stunden känner sig osäker och vill pröva sig fram. När man blir ifrågasatt, som så många gånger i vardagslivet behöver vägledning av något större än sig själv. Jag ser teorierna som vägledning, absolut, men drar inte direkta kopplingar från mina handlingar till teorier. Jag gör inte si eller så, för att teorin säger det. Jag gör det för att den delen av teorin stämde överens med min värdegrund.
