Det finns nog inget som utlöser självömkan så mycket som en rejäl feberfrossa. Nätterna känns längre än någonsin, heja! Läste igår om veckans utmaning på bloggen. Min första tanke var ÅH vilken rolig uppgift!!! Min andra tanke kom till mig när jag jag tittade på mig själv, lika blek som laban och med strepsiltabletten i käften = Hur ska detta gå?
Men jag har börjat så smått. Förhoppningsvis hinner jag bli bättre till fredag, för att ligga i sängen och brottas med tjocka katter är inte roligt när det värker i huden såhär. (och just det ja, så vill jag ju gärna få ihop något ens i stil med en Pecha Kucha också.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar