När jag och M var på bilsemester förra året gick "gente di mare" varm i bilen. Idag när jag lyssnade på den efter att ha skrivit förra blogginlägget kände jag igen mig i en vers. Att vilja behandla en konflikt men inte lösa den. Att vilja ha något du inte kan få. Att få det och sen inte vilja ha det. Att vilja ha det som varit för att sen drömma sig bort, framåt.
Gente che muore di nostalgia
Ma quando torna dopo un giorno muore
Per la voglia di andare via
Människor som dör av nostalgi
Men som efter en dag dör av viljan att gå.
Kanske är det just så när man går in i konflikten. Bittersweet.
Gult som i Inspiration
från en performance av Sophie Calle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar