När någon dör ska dennes egendom delas mellan arvingarna. Arvingarna har vad man kallar arvsrätt. Jag pratar om ett annat arv och funderar på om du har arvsrätt eller arvsskuld. Kan du välja vad du vill ta med dig från ditt arv till nästkommande i ledet eller är det allt eller inget som gäller? Kan man i så fall alltså välja bort arvet, eller har man inget val alls i frågan om vi är vår släkt och dess historia.
Jag funderar på var denhär tryggheten kommer ifrån.
Anna sa en gång att man inte borde säga "Jag är en sån som", för hur tråkigt är det inte med människor som bestämt sig för att vara statiskt precis en sån som...Därför kommer här en lista över hur jag tror att jag är i relation till arvet.
Berättelser i allmänhet
Jag har intresse för historia. Men jag intresserar mig inte för historieböckerna för jag tänker mig att historien alltid är skriven av någon. Jag är intresserad av människor och deras berättelser. Om hur det en gång var. Jag kan tänka mig att detta intresset ligger nära att vara intresserad av sitt arv.
Familjen
Jag är väldigt familjekär och har alltid vurmat för kärnan i våra traditioner, att vi samlas.
Det gör ingenting om söndagsmiddagen sker på en torsdag och att det inte serveras skånestek, bara vi äter tillsammans. Jag hade tryckt att det varit jobbigt om julen ställdes in. Inte för att ha gått miste om julen i sig utan för att vi inte hade samlats så som vi brukar. Det finns något visst med ihopsamlandet av familjemedlemmar och jag tror att samlandet har stor betydelse för tryggheten. Vi är inte ensamma i vår familj. Alla ska vi äta så varför inte äta tillsammans? Alla har vi saker vi upplevt under dagen. Varför inte dela med sig? Ibland kan det räcka för tryggheten att vi bara är tillsammans och äter i tystnad. Kanske handlar det om att vi alltid vet var vi har varandra.
Vad är det som ärvts?
Idag sa mamma till mig: "Sån är jag med, vi är så lika Lisa". Vi har dessutom en telepatisk förmåga, en mental kontakt. Men hur lika är vi egentligen på mammas sida? Jag frågar mamma vilka egenskaper jag, mamma och mormor hade gemensamt och hon svarar:
kreativitet - alla tre har haft ett eget konstnärligt skapande
integritet - vi är tydliga med våra åsikter inför andra
impulsivitet - prata först tänka sen
temperament - kort stubin (något jag alltid tänkt mig endast kommer från min pappas sida)
betänksamhet - grubblare
analytiskt tänkande - på gott och ont
Upprättelsen
När min mormor dog tog jag det hårdare än vad jag föreställt mig att det skulle göra. Jag hade i smyg småönskat att hon skulle få vila snart. Det var inte så mycket för att hon gick ifrån oss som jag kände den största sorgen utan för något som skulle ta lite tid att inse. Jag kände en enorm ilska och orättvisa byggas upp inom mig och insåg att jag kände att hon inte fått upprättelse innan hon dog. Jag ville ställa mig upp och skrika ut "fattar ni inte?" även om jag inte vet vem dessa ni skulle vara. Smått egoistiskt tänkte jag att mormor bara var min mormor och ingen älskade henne som jag. "Ni skulle bara veta..." och sådär. När Anna pillade lite på mina virkade dukar och sa att det fanns ett arv i min gestaltning höll jag på att trilla av stolen. Jag insåg varför jag gör det jag gör och att jag gör det för någon mer än för bara mig själv. Att skapa trygghet har fått ytterligare en dimension.
gammal bild från förra terminen på en av mina minnesaskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar