Idag gick det upp för mig att gränsen mellan privat och personligt inte är lika känslig i detta arbete som i mina tidigare arbeten, exempelvis på Stenebyskolan. Här kan jag vara hur öppen som helst och jag har ändå inte avslöjat hemligheten, för det handlar inte om att bevara den tills det spricker när man "går upp" och redovisar. Här handlar det snarare om att hitta processen, att vara i den, att känna den inpå huden och då är det också det som bedöms. Inte Aha-upplevelsen hos åskådaren.
Nu har jag fått det bekräftat. Det är inte fult att veta hur något ser ut innan man börjat. Men nu ska jag som sagt börja, så att den åtminståne blir till.
Sen hur den blir, det får vi se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar