Det som kommer gömmas i snö

återser vi förstås till våren sen...men jag njuter så av de sista blommorna nu. Tro mig, jag älskar tiden efter hösten med, men jag har så svårt för de långa kalla vintrarna. Och hade jag lagt året hade våren varit ganska lång då man skulle ha tid på sig att vänja sig av vid vinterjackan, hinna ta in tulpaner och vitsippor innan sommaren kommer med spring i benen och semesterkänslor. Jag önskar att våra årstider var längre och inte i sitt esse som nu i några fjuttiga veckor för att övergå i någotslags ingenårstidsland. För visst är hösten som härligast nu? Alldeles snart är vasaparken i rött orange och gult och det är varken för varmt eller för kallt att gå i lätt jacka med en halsduk...men nu när det bara regnar och blåser...då uppskattar jag dagar som denna.