Platser från minnen.

Jag har ett starkt minne som hängt kvar. Min mamma sitter på sängkanten av furusängen vid fönstret och jag sitter i hennes knä med benen om henne och vaggas, vilandes med huvudet i hennes kupade händer. Sången sjungs och tids nog somnar jag. Rummet målades om grönt och blev matsal. Sängen målades vit, samtidigt som våra furudörrar på övervåningen målades vita. Mina föräldrars säng flyttades upp och jag växte upp. Det slog mig just. Det var ju precis där jag sitter nu, vänd bort mot fönstret. Ett annat fönster, men ändå. 

Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

vändningen ons 13/4

Jag kämpar på ifrån soffan här hemma och hoppas kunna gå på handledningen i morgon. Idag har tankarna gått ungefär såhär.

1. KONFLIKTEN JAG FÖRST BEHANDLADE ÄR NÅGOT JAG VILL SKA VARA EN DEL AV NÅGOT SOM VARIT. JAG BRYR MIG INTE LÄNGRE. 

2. JAG VILL ARBETA KRING NÅGOT SOM JAG KÄNNER FÖR, INTE NÅGOT JAG LÄMNAT. 

3. JAG BESTÄMMER MIG FÖR ATT GÖRA TVÄRTOM MOT VAD JAG TÄNKT. 

Därefter plockade jag fram konflikterna som jag känner för, som berör mig. Det räcker att jag sjunger en liten sång, så känner jag. Jag spelar in den och plötsligt känner jag mig knuten till mitt eget arbete och till konflikten som jag behöver arbeta kring. 

Äntligen. 

Att njuta av kakan

När jag och M var på bilsemester förra året gick "gente di mare" varm i bilen. Idag när jag lyssnade på den efter att ha skrivit förra blogginlägget kände jag igen mig i en vers. Att vilja behandla en konflikt men inte lösa den. Att vilja ha något du inte kan få. Att få det och sen inte vilja ha det. Att vilja ha det som varit för att sen drömma sig bort, framåt.


Gente che muore di nostalgia
Ma quando torna dopo un giorno muore
Per la voglia di andare via

Människor som dör av nostalgi
Men som efter en dag dör av viljan att gå.

Kanske är det just så när man går in i konflikten. Bittersweet.


                                  

Gult som i Inspiration

från en performance av Sophie Calle.

Två dagar innan handledning

Första veckan av gestaltningsprojektet innebar en introduktion, ett första möte med vår handledare som vi fick uppgifter av, en hel massa tänkande och slutligen ett första handledningsmöte. Uppgifterna vi fick var i sig inspirerande, men också intressant att alla hade så olika svar på frågorna, även om det fanns en viss vinkel på associationerna till ordet konflikt. När jag formulerat temat som ett sätt att ta itu med en egen konflikt var sträckan inte lång till att reflektera över hur jag skulle ta mig an arbetet. Jag inspireras av Sophie Calle och hennes sätt att göra världen delaktig i hennes verk. Jag känner igen mig i hur hon använder orden hon får av världen. Hon får egen utvinning och utnyttjar andra förmågor än sina egna.

Det gör även Post Secret. 

Jag började fundera på vilka konflikter det faktiskt är som jag runtikring och i mig och det var nästan som ett slag i ansiktet när jag insåg att jag inte vill ha konflikten löst. Inte den. Inte den största.


Jag har satt den på hyllan.



Jag gjorde konflikten aktuell genom att plocka ner den från hyllan, men sen tog jag avstånd ifrån den genom att radera ord och skapa något nytt. Budskapet i de nya orden har inget med den ursprungliga konflikten att göra. Inte mer än att den förlöstes ur den. Jag tog avstånd från att lösa något och när jag raderade orden kände jag hur jag stack huvudet i sanden. Är det att lösa en konflikt? Skulle jag ens lösa en konflikt? Jag gömde även mig själv när jag raderade orden. Raderade jag ens orden när jag täckte för dem? Det var inte förrän på handledningsmötet som jag sedan kände att jag egentligen tog tag i någon konflikt. När jag läste upp resultatet högt för alla och tog plats för att visa något jag gjort. Fruktansvärt. Men jag känner mig stolt. Jag har inte problem med att uttrycka mina åsikter, men att ha allas fulla uppmärksamhet på mina ord är jobbigt. Därför ska jag jobba mer med det. Jag vet inte hur än.

Jag har efter handledningen undersökt hyllan och kommit fram till att jag har svårt för det hårda och raka i den samtidigt som jag gillar hur den organiserar och samlar. Vad händer om jag gör hyllan mjuk?

1,2,3 Nu kör vi!

Jag skriver fast att jag inte måste. Vi har helt andra läxor till på fredag. Jag gillar att alla handledningsgrupper är olika. Att vi inte följer samma trådar, att vi inte får samma råd. Att vi kommer kunna ge och ta av det olika vi får höra. Att veta redan nu att man får ta handledning på annat håll är gott, även om jag hittills känner mig bekväm i min grupp och med min handledare. 


Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen i måndags. Jag har väntat på den dagen så pass länge nu och var nästintill ett barn på julafton under förmiddagens prat av Mattias, Fredric o Anna. Jag ville bara sätta igång. Ta mig till handledningen tänkte jag, jag vill sätta igång här och nu. 


Under handledningen fick min grupp tre uppgifter till på fredag:
1. Jag ska skapa mig en relation till ordet konflikt och nysta i vad begreppet innebär för mig. Lyssna till ditt hjärta, som vet vad du känner. Det finns ingen annan än du som bestämmer. (Anna med sång och rörelse.) Det är detta jag har hållit på med idag. Ett par timmar avlades på skolan där jag försökte definiera konflikt utan att bestämma mig och sätta ned foten. Det kan jag göra för fort ganska ofta i projekt. Ser du resultatet framför dig, byt projekt. (Susanne och Mattias ord.) 


2. Gå på utställning på konsthallen, konstmuseet samt göra ett besök på Galleri Box. 


3. Vi ska också göra ett litet exempel på en konflikt. Börja på något. Slänga ut det på bordet och säga "här är det" och kanske blir det sen ett "nu kan jag lämna det". Vi får se. Jag har mina idéer. 

8e bilden: En person som du saknar.

Mormor