Jo, när jag satt och skrev brev i Italien så kom jag ju på något. Jag kom på att jag vill visualisera min process. Synligöra den. Och när jag borstade tänderna i morse kom jag på just hur. Dagens plats är numera överflödig för processen. Det känns nämligen som att jag kommit fram, även om man aldrig kommer fram riktigt helt då det alltid finns nya vägar att gå så kan jag sätta ner foten här och nu och se tillbaka på processen.
Det är alltså dehär jag tar mig an nu men ska inte glömma bloggen för det. Det är här jag slår mig ner:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar