Lisa Pegoraro

Ikväll kom dessa orden till mig: Leka efter förutsättningarna. Som med mycket annat så behöver jag skriva ner det direkt för att inte glömma bort det. (jag har ett blogginlägg att skriva som jag först måste komma ihåg hur det nu var jag tänkte...) Leka efter förutsättningarna. Ja, jag tänker mig att det är det vi gör när vi väljer att leka med spelreglerna. Henke, till exempel, försöker ta reda på vad hans regler betyder (det är i alla fall så det verkar genom bloggen). Han testar, han leker utefter de förutsättningar han har. På det sättet håller han sig inom en för honom relativt tillgänglig ram av regelverk, samtidigt som han faktiskt förhåller sig till något bestämt. (Detta, när han hjälper nr 8 genom att bestämma att sidan nr 8 i tidningar behöver hans hjälp.) På samma sätt handlade vi under Spelets regler-workshopen. Vi försökte tolka reglerna för överlevnad. 


Vi har under hösten och våren på skolan pratat om kreativitet ur olika perspektiv och Ellen nämnde en gång hur kreativitet ofta kan handla om överlevnad. Ja, när du tvingas komma på en lösning, för annars går det inte. Jag tänker nu på hur vi (dem/de/samhället) tvingas tolka regler för överlevnad. Den sociala överlevnaden. Detta då jag anlänt i Visby och det är svårt att undgå kontrasten mellan de vackra husfasaderna mot berättelserna om de 16-åriga pojkar och flickor som hyr båtar för att passa in i gräddan, även denna vecka om året. (Något man inte säger ÄVEN om hyran säkert inte är billig den heller.) 

Jag skulle inte säga att "alla" finns här, men några tydliga grupper syns representerade här denna vecka mellan Almedalsveckan och Stockholmsveckan. Sociala regler ja, vi har till och med delat upp sommaren för när vem som ska fira sin semester var. Dessa grupper tänkte jag skriva närmre om i min loggbok då jag har begränsade tid vid datorn. 


Vidare har jag fått handledning från Göteborg via mail. Linné hade varit stolt över denna förträffliga kommunikation. I min loggbok har jag punktat upp råd och önskningar från Camillas ord och jag tänkte ta itu med dessa imorgon, jag hoppas det syns för er på andra sidan datorn redan imorgon kväll. 


Dagens plats börjar föresten bli lite mer av en rolig grej snarare än något betydelsefullt för arbetet. Kanske kan dessa inlägg användas på slutet, men jag fortsätter ändå med dessa bilder för det känns som navet i mitt arbete, fysiskt och tidsmässigt. Klockan tolv ringer en klocka varje dag då jag lägger upp en bild. Ligger det inte uppe någon innan klockan ett är det för att jag inte har tillgång till internet där jag är just då. Det håller mig vaken och närvarande, som en daglig väckarklocka att nu är det dags att titta lite extra.