Sätta ner fötterna

En tung vecka hade också sitt slut, tydligen (vid handledningen ungefär). Jag tjuvlyssnade på Fridas handledning där hennes handledare sa att hon ju redan byggt ihop bollen i huvudet, vad skulle det ge henne att bygga den fysiskt nu?

Det kändes som lösningen på mitt problem denhär veckan, så jag lugnade ner mig i stressen att färdigställa min kub och tog upp det på handledningen. Fick klartecken från Anna att det ju var självklart att jag skulle gå vidare nu. Dehär med processer alltså.... Det är så uträknat och uttänkt att vi ska jobba i 6 veckor, hinna misslyckas för att sen sätta ner fötterna och finna svar. Att vi har handledning en gång i veckan är också sådär testande. Åtminstone för mig, så har det fungerat som så att jag en dag innan handledning verkligen behövt handledningen...

Min kub har nu blivit något annat, eller kan en kub vara en nedbruten kub? En trasig kaffekokare är väl fortfarande en kaffekokare? Kuben är i många delar, med andra ord. Delarna har blivit något annat. Trygghetsartefakter, skyddande smycken och ljusgos.

 Brosch 

Föregående inlägg visar min Nonno o Nonnas grav. Inte så mycket för att visa upp den, som för att visa på kopplingen mellan mina skyddsblommor (också på bild) och blommor på italienska gravar. Jag fick en sån känsla när jag satt ihop blommorna, att jag kände igen detta...men varifrån? Jo, kyrkogården såklart, så jag bad pappa skicka ett par bilder och visst, där är dem.