Klockan var tio i nio när jag befann mig på skolan - tidigare än vanligt.

Mitt hår var skitigt och solen lyste in genom fönstret. Nej, jag kan inte somna om och håret måste jag göra något åt. Lika bra att gå upp nu och föresten, så får jag sitta själv i datasalen sen när jag kommer till skolan. Eller själv behöver det inte bli att jag sitter, men jag är åtminståne inte bunden till spelplanen, klämd mellan två ambitiösa och målinriktade kvinnor. Med det i åtanke var det lätt att gå upp.  

För att motiveras i leken behöver det inte vara en självvald lek, men det underlättar om det är en sådan lek jag skulle ha valt själv. För att motiveras i spelet behöver jag veta vad som förväntas av mig och vad jag har att vinna på det. En del leker, en del spelar. Jag har läst på ett antal medspelares bloggar att "alla ser ut att arbeta så ambitiöst" och jag skulle själv kunna vara som uttrycker mig så, men jag skulle säga emot mig själv. För hälften är på plats i skolan och hälften av hälften ser i alla fall ut att arbeta seriöst. Vilka är resten? Vem är jag?
 

Som Nadjana skriver, är vi inte alla falskspelare i någon mening? Jag tänker mig att vi är det någonstans för någon annan, om inte här och för varandra. När är vi falskspelare för oss själva måntro? När får vi chans att bara vara oss själva? Igår kändes det som att jag hittat vem jag var när jag inte spelar någon roll. Jag hade huvudvärk i skolan, tog min porslinsskål till matlåda och gick hem. Väl i soffan där satt hon, mammas och pappas Lisa. Inga falskspel, inga krav, och som jag bölade. På skånska.


Kursen har fått mig att fundera över vem jag är i sammanhang där kraven är luddiga. Jag har främst kommit fram till att jag väljer mina strider väl. Inspireras jag inte, så går jag på halvfart. Jag följer spelets regler, men som om spelet blivit infinit (ja, en lek.) I min takt skulle vi kunna fortsätta i en oändlighet.


Simon och Cia har tagit upp på sina bloggar om de leker eller spelar, reflektioner som berör det vi gör och väljer att avstå ifrån. Själv har jag funderat över detta fast med ett utifrån/inifrån-perspektiv. Jag undrar hur våra beteenden ser ut utifrån. Vilka är som spelar, spela som i skådespelar. Vem är det som egentligen luras? HAN/HON är vinnaren. Det är HAN/HON som spelar. På riktigt. Det är ganska självklart att vissa fuskar, somliga gör det med öppna kort. Men vem är den ultimata falskspelaren som inte kan blogga om sina val här i livet? Undertecknad avslöjad?

Stora problem med internet här hemma, har bara internet på mobilen och har svårt för att reflektera skriftligt när man måste ta det på mobilen så återkommer imorgon. Får publicera mitt inlägg imorgon bitti.

Min spelplan är så lik ursprungsbilden att man knappt ser vad som är bild och vad som är spelplan.

Föresten, efter idag tänker jag såhär:

Spel sätter igång tankar. Tankar för spelet framåt i rum och tid. Spelets gång visar vilka spelarna egentligen är. Att vara är att spela/inte spela. 

Korten, upp med dem på bordet. Visa färgen. Bekänn. 

"Använd bara röda material. "

Jag har tidigare fått regler att följa så som "Jobba så intensivt så att du inte är kontaktbar" och "Be om ursäkt". Det kändes som att någon hade placerat intensiv-kortet på mig för att jag varit så seg med arbetet. Det blir inte så bra som jag vill ha det, så då behöver jag ju inte ens försöka. Lite så har det känts när jag tittat på mitt foto. 


För er som hoppar in här och inte alls fattar något kommer här en kort förklaring: Jag läser en kurs som heter Spelets regler och vi har satt igång med en workshop. Alla spelare har blivit tilldelade en bit av spelplanen, samt ett fotografi med någonslags husbebyggelse. Vi har de som följer fotot slaviskt, de speltrötta, tävlarna och fuskarn. Helt plötsligt är det alltså vi som är spelet. Eller plötsligt o plötsligt, det hade man väl kunnat räkna ut? I alla fall....vi blir tilldelade individuella regler och uppmaningar och idag fick jag alltså att jag bara fick använda röda material. 


I och med att jag varit så trött på mitt foto var det en lättnad att få någonslags begränsning, för nu kommer det ju aldrig finnas en chans att det ens bli likt. Nu när jag måste förhålla mig till den röda färgen. Yes! Tänkte jag. Efter 4-5 hus byggda kände jag att jag ville tänja på gränserna, men inte förstöra. Jag ville ge lite av mitt röda till några andra. Så det gjorde jag. 

Jag hoppas kunna vara medlaren i spel. 

Jag har länge tänkt att man så lätt kan sätta status genom att sätta ett pengavärde på det, innehållet är ofta sekundärt. Det kom jag att tänka på idag när Thierry i Banksys dokumentär exit through the giftshop satte höga priser på gamla slitna kläder. Något han lagt ner 50 dollar på fick han igen 5000 dollar. Värdesättaren sätter värdet, inte värdehandlingen. Samme man prissatte sedan konsten sin efter samma huvud.

Ta plats. Jag tänker mig att detta skulle vara en schysst ingång i gestaltningsprojektet, men jag vet ju ännu inte hur det kommer att gå till, så jag får väl lugna mig och återgå till workshopen imorgon, även om jag gärna skulle sätta igång...det är ju inte för inte som man får idéer...

Om man missat sin tur att slå tärningen, är man ute ur spelet då? Jag tänker mig att man är det om det vore ett riktigt spel. Är detta en lek då? För jag är nog välkommen tillbaka idag, efter en heldags jobb på annat ställe lunkar jag in med huvudet lite lågt, jag skäms ju alltid när jag är lite efter de andra. Och de har dessutom fått spelkort att följa, det har inte jag. Vad har hänt sen sist? Jag gillar inte att inte veta hur något ser ut. Jag gillar överraskningar, men inte att inte veta hur saker ser ut. Typ som på ett nytt gym. Jag vill veta var de olika maskinerna står så att det inte ser ut som att jag inte vet något av det jag håller på med. Nåja, nu har jag bara missat en dag, men känslan av gemenskap är ändå en stor del av spelet. Ogemenskap likaså. Annars är det väl en lek? Fast å andra sidan så kan man spela ut varandra i lek också, för lekens förutsättning är att den överlever, inte att den överlever tillsammans med alla lekmän...


Vilket dravvel, haha! Ska bli kul att se vad som hänt idag och vad som hända skall. 


Bilder kommer