* Avslutandebloggen

om min egen process i Interaktiv Gestaltning - Workshopen. 


Sitter här och tänker att jag alltid tänker vad jag ska skriva, skriver ner det och raderar det. När jag tänker efter är det kanske så min process ser ut i fler sammanhang. Vi fick lång tid på oss att formulera ett syfte för en workshop i delkurs Interaktiv Gestaltning. Under den tiden har det funnits stunder då det varit mer tydligt att alla i gruppen tillsammans faktiskt ingår i en hop av miniprocesser, där ingen är den andra lik. (Hur utnött det begreppet än är så kvarstår det faktum att det är hur sant som helst.)


Sophia som kom med en första idé om en Workshop på Världskulturmuseet lade upp ett förslag som var tacksamt för omarbetning. Det fanns inga färdiga svar. Hur går vi till väga på diverse punkter. Vi brainstormade, och det är här jag tror att min  egen process syns som tydligast i gruppens process. Det verkar som att jag hellre häver ur mig 100 oanvändbara förslag i jakten på dedär än att sitta avståndstagande och fundera för mig själv. För jag tror att det är just här som min process i mötet med andras formas och på något sätt även bekräftas. 


Jag fastnade för idéen redan från början så det fanns aldrig någon kamp i gruppen om vem som skulle få spotta ut den slutgiltiga utgångspunkten. Den fanns där i ett tidigt stadium och det var den som vi sen på något sätt var gifta med under flera månaders tid. Kanske blev vi då bekväma i vad vi ville göra. Kanske utmanade vi inte varandra för att komma ännu längre, vi var ju alla (vad jag har förstått) så inne på att vi redan siktade långt. 


Utgångspunkten för workshopen var nära besläktad med delkursen Kulturorientering. Jag vill inte kalla det att man blir färgad av det man läser, men det är inte en överraskning att man inspireras av det man läst senast när man sedan ska gå in i något nytt och/eller annat. Vi tog då del av föreläsningar och diskussioner, framfört allt om den lokala interkulturaliteten. Kanske var det då närmast oundvikligt att vilja skapa ett möte bland unga i och kring Göteborg. 


Tankarna gick därför åt ifall det fanns en möjlighet att göra redovisningen på plats på VKM men av olika anledningar fick det bli en workshop som testversion och en större workshop för Göteborgs unga. Utställningen dom Andra har sin start på VKM den 12 februari. Vi är på plats första veckan efter sportlovet, dvs v.8 (mån-tors). Det ska bli spännande att se om vårt syfte når fram på ett annat sätt än i klassens workshop - vilket tydligen upplevdes väldigt olika av många. (NÄHÄ!?) 


Jag tror att det handlar om att utmanas och att man alltid kan vrida och vända på det. Hur nöjda vi än var på att vi inte kissade på oss framför 15 kollegor så finns det alltid saker som kan vändas upp och ner. 


Det var en hel del i vår workshop som fick sin slutgiltiga form i slutet av arbetstiden, inte för att vi inte arbetat med det tidigare utan för att det hela tiden fanns tid till att förbättra. Men finns det tid för det så finns det också tid för insnöing. Ibland är det bara att göra med risk (eller chans?) för att gå bet och få göra om. 


Något jag har lärt mig om mig själv i detta grupparbetet är att släppa på kontrollen. I mitt kontrollbehov har jag tidigare inte behövt bestämma, men närmast oundvikligt behövt ha ett vakande öga över allt som ska hända, med rädsla av att misslyckas. Efter LBD120 har jag inte den känslan längre. 




Här tänkte jag infoga fräna bilder om jag haft några. Men det kommer.