#1 Reflektion - Det första på riktigt obligatoriska inlägget.

Jag hade  först tänkt skriva att det är första gången jag känner att jag inte vet vad jag ska skriva. Men det vore en lögn, sådan skrivkramp som jag brukar få. Men nu är det lite annorlunda. Det är första gången jag skriver för att jag ska. Vi har deltagit i workshops som alla hittills känts väldigt givande och nu ska man sätta ord på det man en gång tänkte, kände, ryste till angående. När man står där mitt i skogen och lärarna säger att de vill ge sina studenter såhär högt i tak genom hela utbildningen, och alla tittar upp mot himmeln...då känns allt så självklart.

Med bostad, utan hem

Med texter och kontexter, på tema boende i våra händer, tog vi oss en bit in i skogen. Samlade i ring förstod vi ganska snart vad vår bosättning i slottsskogen skulle komma att symbolisera. Bostadsbrist och hemlösa människor i en värld med tomma hus som står på rad. Vi skapade det Moment 22 som våra texter ville säga oss. Vi jobbade hårt på att få vårt palats att bli så kyligt och pampigt som möjligt. Skogen och grönskan var inte ett hinder, men plasten var nog väldigt viktig i materialfrågan. 

Halvvägs fick vi reda på att vi skulle bryta upp och fortsätta på en annan grupps bosättning. Förvirringen var total när vi såg det fina hem den andra gruppen byggt upp. Vi ville inte förändra för förändringens skull, det hade varit att göra palats nummer 2. Nej, det blev ganska snart att vi gestaltade vår reaktion på bytet. Det är tungt att bryta upp och flytta, börja om på nytt. Så vi packade metodiskt ner den andra gruppens bosättning och lämnade skalet bart och naket. I mitten av hemmet fanns nu uppradat resultatet av den process man genomgår i en flytt, så som i minnet av det som en gång var.